Saknaden.
Det blir bättre, det gör mindre ont för var dag som går.
Det gör ont en stund om natten.... Men det finns sätt.
Men det är saknaden. Saknaden av någon som var där. Alltid, no matter what.
Saknaden av en vän.
Resa kanske man vill kalla det? Har lärt mig mycket och lärt mig uppskatta. Man får lov att älska. Man får lov att chansa.
Hur man än vill se det så kommer jag ALDRIG ångra något. Det kan jag inte gå med på. Finns inget jag ångrar med detta. Kanske att man inte försökte mer. Men hur kan man försöka med något som är försvunnet? Man kan inte skjuta upp hur länge som helst. Utan framtid är det inte lönt. Sometimes love just aint enough...
Att man själv är den som ska se det sist. Alla andra visste tydligen.
Varför är det så svårt att släppa taget om vanan. Det är den som är jobbigast. Den mentala biten svider. Det är den som gör så satans ont. Visst kan man hoppas på den perfekta framtiden om ett par år. Är det meningen? Att man kan få uppleva något lika fint igen kanske med den man redan älskar?
Tror visserligen inte det men tanken är fin.
Alla har så mycket att säga och tycka. Jag skiter faktiskt i det. Visst, skulle något stämma så är det inget jag vet något om och då spelar det faktiskt ingen roll. Jag hoppas att allt har varit som det har varit och då är det bra. Punkt.
Just nu saknar jag bara min vän.
Det gör ont en stund om natten.... Men det finns sätt.
Men det är saknaden. Saknaden av någon som var där. Alltid, no matter what.
Saknaden av en vän.
Resa kanske man vill kalla det? Har lärt mig mycket och lärt mig uppskatta. Man får lov att älska. Man får lov att chansa.
Hur man än vill se det så kommer jag ALDRIG ångra något. Det kan jag inte gå med på. Finns inget jag ångrar med detta. Kanske att man inte försökte mer. Men hur kan man försöka med något som är försvunnet? Man kan inte skjuta upp hur länge som helst. Utan framtid är det inte lönt. Sometimes love just aint enough...
Att man själv är den som ska se det sist. Alla andra visste tydligen.
Varför är det så svårt att släppa taget om vanan. Det är den som är jobbigast. Den mentala biten svider. Det är den som gör så satans ont. Visst kan man hoppas på den perfekta framtiden om ett par år. Är det meningen? Att man kan få uppleva något lika fint igen kanske med den man redan älskar?
Tror visserligen inte det men tanken är fin.
Alla har så mycket att säga och tycka. Jag skiter faktiskt i det. Visst, skulle något stämma så är det inget jag vet något om och då spelar det faktiskt ingen roll. Jag hoppas att allt har varit som det har varit och då är det bra. Punkt.
Just nu saknar jag bara min vän.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det var riktigt kul att ses idag, hoppas vi kan göra om det snart.
Ta hand om dig, kram
Postat av: Sara
Ta hand om dig vännen <3
finns här om det e ngt
Postat av: Tazy
Tack själv, jag är ju skyldig dig en fika så jag får väl pela mig till Halmstad. Kram till dig och sötaste Marley. =)
Tack Sara.
Trackback
