* Saknaden *

Det går upp och ner.
Ena stunden är det bra, restan av tiden är det inte.

Jag kan inte förneka. Jag saknar så det gör ont.
Ja, jag saknar. Han som inte längre finns?

Men han som fanns...
Han som gjorde mig glad, han som gjorde mig lycklig och han som alltid var där.

Han. Han, han, han... HAN! Honom.

Jag lyssnar och lär men dum som jag är så känner jag inte bara efter vad det är jag, jag JAG känner.

När det är som det är nu, då är det okej att tycka som andra vill? Då spelar det ingen roll. Det är ju "dött".
Varför alla dessa andras "tycken"!? Varför orka bry sig!? Det hjälper för stunden? Lättare?  Kanske, men ändå inte.
Lyssna till det goda. Jag var där, inte alla andra.
För innerst inne så VET jag. JAG vet!
Visst, folk förändras, men inte så snabbt. Som jag. Vill vara där, kommer bara inte dit.

Man går vidare.
Men jag vill inte. Inte som det är nu. Jag vill ha tillbaka innehållet i mitt skal.
Det riktiga!
Kanske inte till samma nivå, men till den bit man kan lyckas...  

Där kommer komma fler innehåll, men just nu orkar jag inte. Vill inte.
Jag behöver tid. Det kommer... det kommer...



Som det är nu så är det inte "okej", inte "rätt". Det känns inte bra.
Och ja, det gör ont. På samma sätt? Vet inte. Men i det stora hela.





vet bara inte vad jag ska göra,
jag saknar dig

Kommentarer
Postat av: Sara

-skickar stödkram-

2009-08-27 @ 19:51:19
URL: http://lunaqueen.blogg.se/
Postat av: Anonym

Gumman jag finns här för dig :) massor med kramar till dig från tjatte

2009-08-27 @ 21:48:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0