Morgonmöte

Som inledning vill jag ju faktiskt säga att personligen så tycker jag att jag är hur normal som helst?
Inte?
Jo!
Min uppfattning!

* Tändstickor är ikke för barn! Inte ens "solstickan"


Bara för att man borstar tänderna så betyder det inte att man ska gå och lägga sig.
Speciellt när man har vänner med psm. =P

Efter en fullsmockad kväll med spelning på jobb så blev det rätt sent. Givetvis en öl på det. (en?)
Rätt kul kväll trots all värme och full lokal. Kulig musik. Rockabillys som rockde loss.

Intrig kunde slutat illa. Hade man orkat bära den bördan pga ett misstag? Nja... får nog tagga ner på den fronten...

Väl hemma varvade jag ner så smått avflappning. Vissa skulle till Casinot men det kändes inte så lockande.

Nyborstade tänder och gonatt redo blev det en morgon-utflykt.
Målet blev Klagshamn, var nog där vid 6-tiden.
Riktigt mysigt där ute.
Nästan romantiskt att sitta ute på bryggan med ett stycke karl, fast bara nästan haha. =P Känslan var väl mer något i stil med välbefinnande.
Vissa kan man "bara vara" med, vissa kan man "mindre bara vara" med. Ibland behöver man inte.
Klydd eller ej.

Attans att jag ikke hade min kamera. Riktigt tjusig morgon.
Tyst och lugnt. Inte mycket folk alls förutom vi, en gubbe som samlade skräp och plockade handdukar OCH en gubbe med sin lurviga hund.

Själv skaffade jag en ny bekantskap. Spindelen Oskar som efter lite kelande begav sig i blåsten för lite ensamhet. Störde nog honom mitt i morgonen.

Vad tanken var sen vet jag inte. Handlade väl inte direkt om något "nytt" eller "ogjort". Har hänt förr och kommer säkerligen ske en annan gång... Haha sjuka "relation". En bra en dock. No strings attached. Kunde inte det mesta bara varit så. Alltid utan konsekvenser. =)
Men när det psykiska tuggar så finns inte allt för många val.
Mår jag dåligt då?
Absolut inte, har bara något som gnagger som jag inte kan få ordning på.
Inget riktigt samspel för tillfället. Då är det som vanligt lättast att göra det men är bäst på. "Försvinna".
Stänga locket för denna gång.  
Hellre ett steg bakåt. Sen är det stop där. Våga gå över den dragna linjen.
Oj, hur kan något så okpmlicerat bli så komplicerat? =)



Tanken är oerhört fin. Men det är bra så.
Jag vet, JAG VET, att gränsen är passerad men just nu är det ett måste.
Måste hålla sig över ytan på något sätt.
Tack ändå.

"They're tryin to make me go to rehab
I said no, no, no"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0