TAZY

Kryptisk dag?
Tankar?

1.
Jag vet inte vad jag ska kalla dom.
Dessa förflutna misstag som på något sätt vägrar släppa...
Dom kommer ikapp mig hur jag än gör!
Ska jag för all framtid behöva betala för något som hände för så länge sen?
Är vissa saker oförlåtliga, i alla fall för mig själv?
Har jag inte straffat mig själv tillräckligt?
Är det mitt sätt att behöva bli påmind varenda jeeevla gång?
För nog fan blir jag påmind!
Nog fan får jag samma jevla panik varenda förbaskade gång fast jag försöker låta bli att tänka på det.
Är det bara jag!?

2.
Bandla mig som du gör, säg dina korkade saker,  var det jevla svin som du uppför dig som.
Bara du tycker om mig då och då, i alla fall lite sådär.

3. 
Utan ord men ändå med en förståelse.
Behövs inte säga så mycket ibland.
Arm.
Hår.
Blick.
Jag kan inte låta bli att gilla läget.


För denna gången överlevde jag paniken, IGEN.
Kommer nya gånger... konstant.
Försöker glömma och ta nya tag.
Men tänk om folk visste, man skulle vara dömd för evigt. Så ser jag det.

Lättnad.
Kan pusta ut för att jag överlevde ännu en gång.

Trött.
Tar kol på en att stissa upp sig.

"DET ÄR NÅGOT LURT PÅ GÅNG"

Peace out krypto-town!