Phone hoooome!

Jaaa!
I morse lyckades jag, efter maanga om och men och med hjalp fran James, att ringa hem.
Eller hem och hem, hem till alsklingen i alla fall. =)
Helt plotsligt fanns han sa nara, inte alls pa andra sidan varlden.
Jag som borjar bli saknig och svartsjuk fick lugnat mina nerver lite.
Men kan man lata bli att sakna annu mer nar nagon ar sa nara, men anda sa langt bort.
Buhuhuuu.

Alskling, jag saknar dig!


Pa torsdag har vi bokat resa till Blue Mountins da vi ska hinna med nan grotta ocksa.
Ar bjudna Bondi pa tjejmiddag.
Ska fa folja med pa Emilys personalfest/julfest pa Sondag. Kryssning i hamnen. Wiiiie!

Sen ska vi nog hinna med lite till... bara vi far tummarna ut rumporna och forkylningarna ur vara system.
Vilket oflyt vi haft!

Nu ska jag sakna vidare och satta mig i tradgarden bland odlorna! =0

Peace out miss you-town

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0