Du...

Saaaaakning, aaaa... som fan!
Nu.
Pucko!

Du säger allt jag vill höra.
Allt jag behöver.
Fast samtidigt vet jag...

SÄG INTE SÅNT!

Du KAN inte bara komma tillbaka sådär!

Men du är bra nu.
Jag är kvar.


Men jag saknar dig också, det erkände jag.
Du får mig att känna.
Jag "känner" inte!
Det vet alla...
Jag är Miranda!

Gör inte så!
Är det inte förbi?


Jevla fyllemaj!
Jevla Puckodej!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0